Nu kör jag
Som tur var så var det inte så stort fel på startmotorn, Micke var förbi och hittade felet. Det var glappkontakt vid strömkabeln som sitter på starmotorn. Men som vanligt så satt kabel jävligt till, men Micke är så skicklig, så det är inte sant. Jag är stort tack skyldig till Micke, jag är ju så beroende av bilen. Bilen går också betydligt bättre när det blivit varmare. En sak som oroar mig är att bilen tydligen har en egen själ, den vill bara att jag ska gasa mer och mer, köra fortare och fortare. Hmmm, är det jag eller bilen det är fel på.
Det har gått 2 veckor sedan jag fick beskedet att jag ska träffa Diabetessköterskan 25 mars. Jag har som inte riktigt fattat det förrän nu. Allting känns så verkligt, just nu, inte bara att jag ska operera mig utan att nu beror det på mig själv, hur jag sköter mig resten av mitt liv. Jag har funderat lite, medellivslängden för män i Sverige är 78,56 år, vilket bör innebära att jag har minst 25½ år kvar på denna jord och det ska bli den bästa tiden i mitt liv.
Från och med idag klipps alla gamla vanor. Jag slutar fika och äta godis. Godiset har inte varit så stort problem, men jag måste ju ändra mig redan nu. Ett av de största problemen jag har haft genom livet är att jag gillar fika, mycke fika. Efter operationen kan jag fortsätta fika, men bara i små mängder, vilket är bra för mig.
Jag ska heller inte ha något kalas när jag fyller år, eftersom det blir för stor frestelse. Har jag inte fika hemma, så kan jag ju inte fika. Som bekant så gör tillfället tjuven. Ska också måtta upp den mat jag ska äta, 2 dl per måltid. Jag ska säga detta till dom som brukar komma och uppvakta mig, jag klarar mig bra utan att fira min födelsedag.
Just nu är det enda som jag ser fram emot är min operation och tiden fram efteråt. Vi kan fira istället den dag då jag kommer under 100 kilo, det ska bli min andra födelsedag.
Jag ser så mycket fram till att får börja köpa nya kläder i mindre storlekar, inte bara XXL. Jag har alltid tyckt om kläder, men har alltid tyckt att prova kläder har varit pinsamt, eftersom då har jag fått ett kvitto, på hur överviktig jag har varit. Jag har ju hela mitt liv, hittat undanflykter, så jag sluppit tala om min övervikt.
Jag ska tänka på, att det är jag, som sätter upp begränsningarna, för vad jag tror är möjligt. Jag kan minst 10 gånger mer än vad jag tror.
Planeringen är 5%, och att genomföra planeringen, är 95% av framgången.
För varje dag som jag inte gör nånting, så har jag skjutit upp min framgång.
Jag kan inte lägga upp en plan för hela mitt liv. Det är omöjligt att vi förväg veta om det är möjligt och vilka steg jag måste ta för att uppnå mina drömmar.
Därmot ska jag lägga en kortare plan på vad jag ska göra innan operationen.
1. Sluta fika
2. Äta högst 2 dl, varje måltid tills jag börjar med Allevokuren.
3. Träna varmvattenbassängen minst 5 gånger/vecka
4. Träna Vårdcentralen 3 gånger/veckan.
5. Hemmaträning varje dag.
Fick ett SMS från en kvinna som har genomgått Gastric-By-Pass operationen, att jag ska se på uppdrag granskning den 10 mars. Dom tar upp om misslyckade operationer.
Det är inte sant, varför skulle jag se på detta, när jag väntar på min egen operation. Jag vet operationen innbär en risk. men allting är bättre än det liv jag lever nu. Ska jag då sitta och se på misslyckade operationer, när det är så många operationer, som har lyckats. Att se uppdrag granskning på torsdag, blir som att skjuta sig själv i foten.
Nää, jag ser framåt istället, till min egen operation.
På måndag träffar jag Kuratorn, på tisdag ska jag på möte på Arbetsförmedlingen, på ondag till Sjukgymnasten och på torsdag ska jag till läkaren. Så jag vet vad jag gör den veckan, förutom Summergames.
Det har gått 2 veckor sedan jag fick beskedet att jag ska träffa Diabetessköterskan 25 mars. Jag har som inte riktigt fattat det förrän nu. Allting känns så verkligt, just nu, inte bara att jag ska operera mig utan att nu beror det på mig själv, hur jag sköter mig resten av mitt liv. Jag har funderat lite, medellivslängden för män i Sverige är 78,56 år, vilket bör innebära att jag har minst 25½ år kvar på denna jord och det ska bli den bästa tiden i mitt liv.
Från och med idag klipps alla gamla vanor. Jag slutar fika och äta godis. Godiset har inte varit så stort problem, men jag måste ju ändra mig redan nu. Ett av de största problemen jag har haft genom livet är att jag gillar fika, mycke fika. Efter operationen kan jag fortsätta fika, men bara i små mängder, vilket är bra för mig.
Jag ska heller inte ha något kalas när jag fyller år, eftersom det blir för stor frestelse. Har jag inte fika hemma, så kan jag ju inte fika. Som bekant så gör tillfället tjuven. Ska också måtta upp den mat jag ska äta, 2 dl per måltid. Jag ska säga detta till dom som brukar komma och uppvakta mig, jag klarar mig bra utan att fira min födelsedag.
Just nu är det enda som jag ser fram emot är min operation och tiden fram efteråt. Vi kan fira istället den dag då jag kommer under 100 kilo, det ska bli min andra födelsedag.
Jag ser så mycket fram till att får börja köpa nya kläder i mindre storlekar, inte bara XXL. Jag har alltid tyckt om kläder, men har alltid tyckt att prova kläder har varit pinsamt, eftersom då har jag fått ett kvitto, på hur överviktig jag har varit. Jag har ju hela mitt liv, hittat undanflykter, så jag sluppit tala om min övervikt.
Jag ska tänka på, att det är jag, som sätter upp begränsningarna, för vad jag tror är möjligt. Jag kan minst 10 gånger mer än vad jag tror.
Planeringen är 5%, och att genomföra planeringen, är 95% av framgången.
För varje dag som jag inte gör nånting, så har jag skjutit upp min framgång.
Jag kan inte lägga upp en plan för hela mitt liv. Det är omöjligt att vi förväg veta om det är möjligt och vilka steg jag måste ta för att uppnå mina drömmar.
Därmot ska jag lägga en kortare plan på vad jag ska göra innan operationen.
1. Sluta fika
2. Äta högst 2 dl, varje måltid tills jag börjar med Allevokuren.
3. Träna varmvattenbassängen minst 5 gånger/vecka
4. Träna Vårdcentralen 3 gånger/veckan.
5. Hemmaträning varje dag.
Fick ett SMS från en kvinna som har genomgått Gastric-By-Pass operationen, att jag ska se på uppdrag granskning den 10 mars. Dom tar upp om misslyckade operationer.
Det är inte sant, varför skulle jag se på detta, när jag väntar på min egen operation. Jag vet operationen innbär en risk. men allting är bättre än det liv jag lever nu. Ska jag då sitta och se på misslyckade operationer, när det är så många operationer, som har lyckats. Att se uppdrag granskning på torsdag, blir som att skjuta sig själv i foten.
Nää, jag ser framåt istället, till min egen operation.
På måndag träffar jag Kuratorn, på tisdag ska jag på möte på Arbetsförmedlingen, på ondag till Sjukgymnasten och på torsdag ska jag till läkaren. Så jag vet vad jag gör den veckan, förutom Summergames.
Kommentarer
Trackback
